Jag fattar visst!
Snyggt va?
Förutom länkarna, jag vet.
Och det kursiva.
Annars, woho!



6 DAGAR!

Idag försökte jag göra en egen design.
Det gick inte bra alls och jag är jätteirriterad.
Jag fattar ingenting...

Jag undrar om någon kommer komma ihåg mig om några år, om jag har gjort en impact på något. Folk i min klass t.ex. Kommer de komma ihåg mig 10 år efter att vi splittrats? Kommer de komma ihåg vad jag hette eller kommer de bara se mig på ett gammalt klassfoto men inte riktigt komma på vad jag hette. Kommer de undra vad jag håller på med och sen knappt känna igen mig på klassåterträffen?
Eller mina gamla klasskompisar från lågstadiet. När jag blir nostalgisk tänker jag på dem. Jag kan inte namnge alla på klassfotona, men det vsar ju bara att vissa gjort större impact på mig än andra, vare sig det är på ett bra eller dåligt sätt. Undrar om någon kommer ihåg mig och undrar vad jag gör nu för tiden som jag gör med dem.
Jag hoppas verkligen att jag påverkar folk som jag träffar, på ett bra eller dåligt sätt och att de minns mig. Att jag inte är alldeles osynlig och ingen riktigt bryr sig om mig. Inte på något livsomvändande sätt, men kanske bara lite. De sitter på bussen och så dyker jag bara upp i huvudet, utan att de riktigt minns varför, för det var ju flera år sedan vi träffades.

Sedan vill jag påverka någons liv jättemycket. Jag vill bli ihågkommen. Inte nödvändigtvis av jättemånga, och jag behöver inte ens veta om det. Men att jag påverkat och ändrat någons liv så mycket att personen alltid kommer ihåg mig som något bra. Typ.

Jag är rädd att bli bortglömd och vara osynlig. Jag vill märkas och påverka på ett bra sätt. Jag vill att åtminstånde någon ska se upp till mig eller admira det jag gör. Jag vill göra någons liv bättre genom att komma in i det. Jag vill betyda jättemycket för någon.
Det låter lite egoistiskt.

Let me forget about today until tomorrow.

Bob. Fin.

Jag vet inte riktigt varför jag skriver här, jag har inget annat för mig. Plus att jag borde skriva med i den här bloggen. I dag har jag inte gjort något för det är sportlov (woho!).
Jo, jag åkte skidor.
Jag kan inte berätta något... Jag sitter här. Lyssnar på musik. Get Back på låtsastyska just nu. Älskar Beatles. Jag har pepsi, men den måste räcka länge. Även om jag vill ha så borde jag spara. Eller så övertalar jag pappa att få köpa en till. Det är trots allt sportlov. Lite till tar jag.
För övrigt har jag trott att det är onsdag, vilket det inte är. Eller, nu är det det för klockan är snart ett, men det var inte det i tisdags då jag trodde att det var onsdag.
Ja... Mando Diao den 28:e! Wohoooooooooo!
Idag räknade jag alla mina BeatlesLPs och fick det till 54 stycken. Jag är stolt.
Nu har jag inget mer att skriva. Här är en bild på världens finaste Bob.


I Stockholm faktiskt.