Vet inte varifrån jag helt plötsligt fick idéen från att ändra med projektarbete från att skriva om karaktärsarbete till att göra en kortfilm i lera?
Har aldrig ens tänkt tanken av att göra något i lera, men det bara dök upp i huvudet och jag har inte kunnat släppa idéen since then!
Varför just lera? Fattar inte...



ÄNDÅ SJUKT KUL!!!

Det var ju första maj igår! En av de bästa dagarna på året! Röda fanor, slagord och peppande tal! Underbart as usual. Synd att det bara är en gång om året.








Kreti och Pleti spelade! Här är en video från förra året, då det var lite bättre väder:


UPP TILL KAMP KAMRATER!
Rösta bort Reinfeldt nu för i helvete! Jag hinner inte fylla år så jag kommer inte kunna och därför ber jag er alla: RÖSTA!!!
Blodet är ju faktiskt rött. Och var sitter hjärtat? Ja, på vänster sida.
Vilket klämkäckt inlägg detta blev. Men serri, jag älskar Ung Vänster.

Idag har jag spelat Hugo, men jag hittade inte det roliga med skateboarden och ispålarna, bara det tråkigare med släden och berget. Men Hugo-spelen ägde!!!
Sen ska jag spela Rumel & Rabalder och fånga lite ostbågar på min flygande matta

Var barnprogram såhär fula förut? Bättre än allt bajsanimerat som är nu!

HERRÅ SNART SKA JAG SE DONNIE DARKO!!!

Mina två gamla kärlekar:


Min nya kärlek:






Mina ever-lasting kärlekar:







(56 dagar)



Och sist men INTE minst...


DET ÄR FÖR OSS

SOLEN GÅR UPP

Som Teddan hade sagt

Vill inte gå till skolan imorgon. Sover inte. Sitter och gråter till detta:

OM TVÅ YNKA PYTTEFJUTTMÅNADER FÅR JAG SE MIN ÄLSKADE, ÄLSKADE PAUL PÅ RIKTIGT
VET INTE ENS VAD JAG SKA SKRIVA JAG ÄR SÅ EXALTERAD OCH REDAN SÅ NERVÖS ATT JAG VILL KISSA PÅ MIG HERREGUD!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

PAUL FUCKING MCCARTNEY. På riktigt. Mitt framför mig.

Boy A är en av de bästa filmerna jag någonsin sett. Jag tänker inte säga vad den handlar om, för det förstör allt och titta inte på trailern för den berättar hela filmen och något av det bästa med den är att man inte ska förstå riktigt vad den handlar om från början, utan förstå mer och mer ju längre in i den man kommer.
MEN SE DEN FÖR I HELVETE! Jag är kär i den här filmen och i huvudpersonen. Den är väldigt vacker, väldigt bra och man tvingas tänka till lite vilket också är ganska behövligt för en del människor ute i the cyber world, som man säger ehhehe. Jag känner inte igen någon av skådespelarna sedan tidigare men alla är så sjukt jävla bra (särskilt huvudpersonen då, min nya crush) och alla pratar så vackert att min nordengelskaaccentfetish vaknar till liv och mitt hjärta får en överdos.

Här är en bra scen som inte förstör handlingen:

Herregud jag kommer dö jag kommer dö jag kommer dö jag kommer dö jag kommer dö jag kommer dö jag kommer dö jag dör bara av att se detta. Fyfan, jag älskar den här jävla låten om han spelar den så dör jag.
Jag kommer att dö.

Helvete vad jag älskar den mannen!

Istället för att göra mina läxor ser jag på livevideor med Paul och inser att jag kommer avlida ifall han spelar Let Me Roll It eller Calico Skies.
Herre min gud, hur ska jag klara av detta?
Paul. McCartney. Min gud, min man sedan nästan 6 år tillbaka. Han har varit med och format praktiskt taget hela mitt liv och jag har bara älskat honom mer för varje minut som gått sedan jag såg honom i A Hard Days Night en augustidag 2004. Han var min första favorit i Beatles. Han spelade på Ullevi bara två månader innan jag upptäckte dem och det krossade mitt hjärta att jag inte upptäckt dem tidigare och fått se honom.
Sedan dess har min dröm varit att få se honom, men det har alltid legat så långt borta. Känts som en önskedröm, med bara någon procents chans att slå in.
När jag år 2005 var i London så spelade han i Hyde Park. Jag fick reda på det dagen innan och inga biljetter hade köpts, men jag stod där utanför. Balanserade på ett staket för att få se en skymt av honom på en bildskärm mellan de höga träden och jag hörde honom spela Sgt. Peppers tillsammans med U2. Jag minns hur stort det var, hur benen var nära på att vika sig under mig när jag hörde hans röst efter ett års konstant lyssnande på den från min LP-högtalare.
Och nu när jag faktiskt ska få se honom, 100%, även denna gång i Hyde Park, vet jag inte vad jag ska tänka. Vad jag ska göra. Hur ska jag lyckas uppleva det nog mycket? Hur ska jag lyckas ta in det? Hur ska jag klara av att se min första stora kärlek, min räddare, min hjälte några meter ifrån mig. Se hans ögon och det där kroppspråket som jag sett på så ofantligt många timmars klipp. Jag klarade knappt av att höra hans röst (jag har inte ens lyckats förstå att det verkligen var han bakom de där träden). Hur ska jag klara av att se honom livs levande framför mig?

Det här är för stort för att beskriva. Det finns inget sätt för mig att uttrycka hur mycket jag har längtat efter detta, hur mycket Paul betyder för mig, hur jag knappt kan andas så fort jag tänker på det.

Kan inte förklara med ord eller bild hur mycket jag älskar den här låten

Knarkar Simon and Garfunkel ikväll men gör inte läxan. Som livet ska vara!

Hej sötnosar!

Idag hittade jag världens sötaste och mysigaste rock!

Lite såhär ser den ut:


Den kommer passar perfekt i vintermörkret, tror ni inte det?

Vad har ni gjort idag?

---

Hello cuties! Today I found the worlds cutest and most cozy coat. It will look great in the middle of the dark winter, don't you think?
What have you done today?

I don't believe in magic och den svarta katten hoppar ur buskaget ner från häxans axel. En spänning skapas mellan fyra ögon. Två lysande gula, två gröna. Katten är kolsvart och paralyserad. Det är något mellan dem, som om katten suttit och väntat. Den har aldrig setts till förut. Känslan är inte ond, den vill inget illa. Den är bestämd. Ingen blinkar, ingen rör sig på flera sekunder.
Men så plötligt får katten liv, kanske vid ett cymbalslag, och springer över vägen och med en blick över axeln är den försvunnen. Upp i luften på häxans kvast och the dream is over

En av världens vackraste låtar av en av världens vackraste genier.

Är så himla trött, arg och ledsen på mänsligheten. På hur ond, samvetslös och blind människan är. På hur skruvad världen blivit att jag har inte kan göra någonting utan att ha dåligt samvete eller skada något. På hur vissa lägger all sin energi på att försöka göra världen bättre när resten bara sitter där, äter sitt bacon och kör sina bilar. På hur jag tappat all min ork att vilja förändra för att det händer ju ingenting och jag kan inte sova för jag är så stressad och jag ser alla bilder i huvudet på grisar som tappas på blod genom halsen när de fortfarande är vid medvetande. Hur de kämpar och skriker för att komma loss från upphängningsanordningen i taket tills de tillslut faller ner och dör utav dödsryckningar på det hårda betonggolvet.
Jag vill inte ha gett upp, men jag har blivit en sån som inte blir vegan för att jag inte orkar. För att det skulle bli för jobbigt. Jag hatar mig själv för att jag blivit så. Jag hatar världen för att man ska behöva känna att det är jobbigt att bli det, för kött är standard och det är fan överallt.


Jag hittade den här videon från Paul idag och kom till slutsatserna 1) jag är glad att jag är vegetarian 2) jag borde bli vegan 3) jag älskar Paul.

Måste kanske skriva att det är väldigt starka och hemska, hemska bilder och videoklipp i videon fast egentligen vill jag inte skriva det, för jag vill att alla ska se.

Jag är inte en vegetarian som tjatar på folk att sluta äta kött, men jag vill att folk ska veta vad de äter och sedan göra sitt val.

Idag är ingen vanlig dag för idag är det den 25e februari och det är Georges födelsedag!





Underbara underbara bäst-i-världen-George

Jag känner mig så himla ensam.
Ensam, rutinmässig och punktlös. Jag behöver något mer än min egen existens. Jag behöver göra mer än att bara vara.
Nervtrådarna i min kropp letar sig sakta men säkert ner i sängen, ut i väggarna och jag växer fast här, i ett träd av tankar och drömmar om vad jag skulle kunna göra egentligen.
Det är en hemsk känsla att vara fast någonstans, att inte kunna ta sig bort och till slut tappa orken på att det kommer att hända. Att bara vänta på att något kommer. Gör ingenting för att få tiden att gå. Har det redan gått två veckor? Två månader?
Fyra. Jävla. År.


Inatt saknar jag min älskade, älskade Ida så mycket att jag hade cyklat till Östersund ifall det inte hade inneburit att jag skulle utsätta mig själv för livshotande köldskador.

Juuuuulen är häääääääär och lyyser friiid på jorden

Jag är, som kanske känt, inte så värst förtjust i julen då det är en överdriven, materialistisk, köttätarhögtid. 
Min favoritdel av julen är att jag får lyssna på Beatles julskivor. Jag gör det kanske tre gånger per dag dessa juletider och det ger mig inga vanliga julkänslor, men de ger mig lite bilder av hur min favoritjul skulle se ut.
Det kan vara det bästa som hänt julen sedan, ja, Jesus föddes.

Jag önskar er alla ändå en mycket angenäm jul och det gör George, John, Paul och Ringo också

A MERRY MERRY CHRISTMAS AND A HAPPY NEW YEAR LET'S HOPE IT'S A GOOD ONE WITHOUT ANY FEAR
(WAR IS OVER IF YOU WANT IT)