Jag lyssnar på samma låt jag lyssnade på sist jag skrev.
Det här börjar bli ett tidsfördriv som bara är till för mig, för ingen verkar läsa.
Eller, ingen kommenterar i alla fall. Jag kanske borde göra något mer nyttigt... Men jag vet inte vad det skulle vara.

Jag längtar efter vänsterfolk och coola människor som tycker bra... Det finns för få sånna runt mig.
Jag saknar Herräng.
Jag pratade inte med någon för att jag är så osocial.
Men ändå.
Det var folk, och ingen tittade konstigt på mig eller hade något emot att sitta bredvid mig (även om det inte var att sitta bredvid mig och prata, utan prata med någon annan.) Men de satt bredvid mig, och de hade inget emot det.

Det är nog det enda positiva jag kan säga med skolan, som inte har med några ämnen att göra.
Att jag lyckas uppskatta småsaker som jag inte borde behöva uppskatta.
Sorgligt.

Det är i alla fall studiecirkel md Ung Vänster på tisdag, dit ska jag... Vänsterfolk, jag älskar er.
Och coola människor som inte är vänsterfolk...
Men jag har knappt träffat några coola som inte är vänsterfolk, så jag säger så.

Världen är dum.

Jag älskar Beatles.
Alla älskar Beatles. Ni vet det bara inte än.

The lonesome death of Hattie Carroll är en fin låt.
Long, long, long också.

Och All Things Must Pass.
Nu fick jag lust att se Concert for George.
Inte för att jag gillar att gråta.
Men för att det är så vacker.