http://www.youtube.com/watch?v=pSIjlUMV6Is

Jag vet inte hur man gör så att man kan titta på den direkt, så om någon faktiskt läser detta så han du väl berätta det? Annars är George väldigt fin i den videon... Han är alltid fin.

DYLAN (jagharsettochhörthonomlive) SKA SLÄPPA EN SKIVA! (I och för sig en Greatest Hits-skiva, men i alla fall, en skiva!)
Det tycker jag ska bli roligt. Men den blir säkert dyr, som Traveling Wilburys-skivan... Jag borde köpa den, även om den är dyr.



http://www.dylan07.com/

Jag upptäckte att man kunde ladda ner låtar från hans sida, de är ungefär 45 sekunder (vilket är rätt irriterande), men eftersom jag inte har en enda Dylanlåt på den här blädatorn så får det duga.
Jag längtar tillbaka till konserten. Jag minns det så väl, men ändå känns det så långt borta. Som att det bara var en dröm.  Det var inte så länge sedan. Klockan är 00:15, då är det den 28:nde, så 5 månader sedan. Precis på datumet, inte på klockslaget.

Entré 6, Sektion B16, Läktare B, Rad 7, Plats 7, 19.30, 28 Mars 2007, Stockholm, Globen.

Men han kom inte ut förrän 20.00. "Ladies and Gentlemen: Bob Dylan".
Ah! Det var så underbart! Jag kunde inte tro det! Jag kan fortfarande inte tro det! Det slog mig flera gånger att det verkligen var BOB DYLAN som stod där, mannen, myten, legenden, geniet, jag-vet-något-som-inte-du-vet-Dylan. Ibland försvann det liksom, sedan slog det mig att det verkligen var han, det var då jag blev galen och började skaka och andas häftigt. Jag blir alldeles uppspelt av att tänka på det igen. Jag har hört och sett BOB DYLAN live! Bob Dylan i egen hög person! Robert Allen Zimmerman! Ahhhhh!!!
Jag fångade fyra låtar på video också (två av dem på min mobil som är helt kass, så där lyssnar man bara), men två på min kära (tack) lillasysters kamera. Ganska dålig kvalitet eftersom jag fick zooma in så långt jag kunde, och för att jag skakar som en galning... Men det är Dylan, och bevis på att vi verkligen var där! BOB DYLAN FOR GOD'S SAKE!!!
Jag minns när han spelar Like a Rolling Stone och alla sprang in mot scenen, jag önskar att jag också skulle kunnat det (jag klagar inte på platserna, de var jättebra. Mitt framför oss, en bit bort, men rakt framför!). Åh, underbart!

Jag minns när vi fick biljetterna. Det var på julafton. Vi hade redan fått alla presenterna, sedan fick vi ett kuvert var, jag och Ms. X. Jag öppnade det och såg kortet med Dylan på, och det var då jag nästan var säker på vad som skulle vara där i (jag hade tjatat om det ett tag). Så öppnade jag det, och där var den. Biljetten. Jag fick ur mig något sorts mesigt kvidande och det kändes som att min bröstkorg skulle sprängas av lycka. Jag började andas sådär häftigt och sedan tror jag att jag dog lite.
Vi sprang runt ett tag i mormor och morfars lägenhet och sjöng "Vi ska se Dylan, vi ska se Dylan". Sedan satte vi oss ner och pratade om det. Det var den bästa julen någonsin. Som jag upplevt so far. Man vet aldrig.

Från ett minne till en sak som jag bara började tänka på när jag skrev om min lycka. Jag kallar honom Dylan. "Bob Dylan" låter för amatörmässigt, men Bob låter lite för personligt, för att inte tala om Bobby. Jag tycker själv att det är jätteirriterande när folk kallar John för Lennon, det låter som någon som skriver en recension om honom eller Beatles. "Lennon var geniet i The Beatles, McCartney den söta, Harrison den tysta och Starr var trummis". Ghar, det är så irriterande.
Så, förlåt om det är några väldigt devoted fans som läser detta, men det känns konstigt att kalla honom Bob.

Vad mycket det blev om honom idag. Det gör faktiskt ingenting, det är geniet värt.
Kan man skriva flera inlägg samma dag här eller måste man bara fylla på det man skrivit innan? Den frågan behöver besvaras.

Over and ut.