Det var en månad sedan jag såg Håkan på P&L.
Det var jättebra.
Men inte som Mando. Mando var bäst.
Såklart.

Just nu har jag jättetråkigt och känner mig jätteensam.
Jag ska lägga mig vid tven och dricka saft för jag har ingen pepsi.

Gullbergs Kaj - Håkan Hellström

Om jag någon gång ska gifta mig ska han också spela där.
Eller så gifter jag mig med honom så kan han spela för alltid.

Mando Diaos Björn Dixgård kom med sin fru Emma, (som inte ville vara med på bild) och framförde i kyrkan en applåderad version av Van Morrisons "Crazy Love" till brudparet precis innan de tågade ut som äkta makar. "Det var en ära", sa han efteråt.


Nu snackar jag då om att Björn sjöng på Christine Meltzers bröllop.
Och var underbart jävla vacker. Som vanligt.

Nu ska jag titta på First US Visit för att Beatles är bäst.



Och för att de hoppar så högt.

Det bästa med Sälen var Bob-tröjan som jag köpte för 65 spänn och loppisen som hade tusen Beatlessaker. Mattor och allt. Jättefina saker. Men jag har inga pengar. Det sög big time.
Vi kunde inte ha fest heller.

Nåt annat som suger big time är att jag inte kan åka på Way Out West och se Mando, Håkan och Franz Ferdinan.
Jag måste få min Björn.
Min älskade Björn.

Idag har jag storstädat mitt rum. Jag plockade ut typ allt. Dammtorkade. Dammsög. Våttorkade golvet. Bar in allt igen och möblerade om lite. Snickrade ihop en ny byrå.
Det är nästan klart. Men just nu ligger det en massa bilder och papper och saxar på golvet för jag ska gör mina väggar mucho fina.
Nu ljög jag.
Det är bara en sax.

Annars har jag haft tråkigt för det har varit varmt och skönt men jag har inte haft någon att bada med.
Jag har hängt med Gustaf istället.
Vi satt ute i min hammock och han rökte och klinkade lite på sin gitarr medan vi pratade om livet  och drack lite te.
Riktigt trevligt.

Sen vaknade jag och allt var som vanligt.
Inget Way Out West att se fram emot.
Fuck.

Bohemian Rhapsody - Queen

Jag vaknade 12 i morse efter att ha somnat någon gång innan fyra och nu är jag inte ett dugg trött. Jag blir alltid pigg efter elva. Och imorgon måste jag upp kvart över åtta för jag ska åka bil hela vägen ner till Sälen. Typ 9 timmar.
Jag har iofs åkt en buss med två klasser i 13 timmar ner till Göteborg, så det ska nog gå bra. Jag har laddat upp med mycket musik.
Jag har kommit fram till att jag måste ha en Ipod, eller en ny MP3 eller MP4 eller whatever. Den jag har nu har 2 GB och den får plats med 512 låtar och nu är den full. Jag måste välja bort vissa låtar om jag vill lägga in nya, och det är mucho svårt. Jag vill ha en Ipod med typ 1958676786 GB så jag slipper oroa mig över det. Jepp. Men det är väldigt dyrt, så jag får vänta till min födelsedag i november. Inte så stor chans att jag får en då. Men skivor ska jag önska mig. Massa skivor.
Nu är jag typ pank, för jag har ännu inte betalat mitt mamma för Peace & Love-biljetterna. När jag gjort det kommer jag knappt ha några pengar kvar på kontot. Så jag får leva på vatten och bröd ett tag. Eller bli skyldig alla en massa igen.
Just det, jag är skyldig min lillasyster 100 spänn.
Nu är jag verkligen pank.

Nu är jag som sagt pigg som ett nötkärna. Så säger man inte, men det är min blogg så jag bestämmer. Plus att jag inte är frisk, så jag kan inte säga så. Jag hostar fortfarande. Fast jag kan knappt för det känns som att jag har brutit revbenet, det gör ont. Jag tror att jag har hostat sönder det.

Nu kom jag att tänka på en äcklig dröm jag hade för ett tag sedan.
Jag drömde att min ryggrad satt utanpå min rygg. Att man såg alla kotor och spinalutskott och allt äckligt. Jag hatar ryggrader och allt i kroppen med benmärg och utskott och broskdiskar och förstoringar på blodådror och vita blodkroppar och trådigt och blä! Biologiböcker ger mig panik.
Det var i alla fall en jätteäcklig dröm och jag ryser bara av att tänka på det, jag hatar det.



Se bara. "Kothål för ryggmärg"
Blä!
Nu sitter jag bara här och ger mig själv panik. Så jag ska sluta.

Jag hade även en trevlig dröm som innehöll både en viss Mr. Dixgård och en Mr. Norén. Den ska jag inte skriva här. Men den var mucho trevlig.

Nu ska jag sluta skriva, för detta är bara till för att jag ska ha något att göra.

Maxine - Traveling Wilburys

Detta blogginlägg är helt och hållet till för att jag inte ska ha så tråkigt och är egentligen helt meninglöst.

Jag är ensam hemma för alla har lämnat mig. Jag trodde att klockan var nio, men den var bara åtta, så jag har typ sparat en timme. Men det var konstigt eftersom det var Simpsons på TV nyss och det brukar ju börja åtta. "Hmm..." tänkte jag då och gick sedan för att lämna tillbaka några skivor.
Idag gjorde jag en egen blandskiva med bra danslåtar till the party på tisdag eller onsdag. Det blev lite Mando, lite Hives, Sugarplum Fairy, lite Used och lite Strokes. En Håkan - och Kinkslåt också. Den och partyt får bli min födelsedagspresent till min dear friend eftersom jag inte har någon annan.
Idag var det soligt, men alla var förstås borta, så jag hade ingen att umgås eller bada med. Min ena kompis är i Toscana där det är typ 30 grader och min andra åkte bort idag. Men henne ser jag som sagt på tisdag i sälen eftersom vi ska ha ett party.
Vi ska baka en tårta och jag ska köpa ballonger.

Jag måste verkligen gå på någon konsert. Snart börjar jag skrika allt jag kan rakt ut i luften som man bara får göra på konserter här hemma.

Nu började kaffebryggaren koka och då låter det som att någon andas tungt. Lite småläskigt.
Jag ska börja skriva vilken låt jag lyssnar på i slutet på varje inlägg! Ja! Bra idé!
(Roligt eftersom rubriken oftast är från den låt jag lyssnar på när jag börjar inlägget.)

Razorblade - The Strokes

JAG MÅSTE ÅKA PÅ WAY OUT WEST!
Det är Mandos sista konsert i Sverige, som är bestämd i sommar liksom! Tänk om de åker ut på en jättelång turne i inte-vet-jag och inte spelar i Sverige igen på jättelänge, så måste jag typ vänta till nästa sommar! Jag har abstinens. Helst av allt vill jag såklart se Mando. Eller Paul och Ringo, såklart, men det känns så långt bort. En konsert räcker. Jag måste få gå på konsert, det är så härligt.

På söndag åker jag i alla fall till Sälen. Där ska min mamma och min lillasyster orientera. Jag ska ha ett party för min kompis som fyller år där. Problemet är att jag typ har all bra musik på LP. Men jag ska försöka fixa det. Om min CDspelare kan spela brända skivor (ssshh...)
Annars lär det bli rätt mycket Mando eftersom det är typ de enda CDskivorna jag har som har bra danslåtar. Oasis kanske. Revolver och Sgt. Pepper.

Alla nummer är bra.

Jag sitter här och känner mer och mer hur jag slösar bort min ungdom.
Sitter och tittar.
Ligger och stirrar.
Om man inte lever ordentligt kan man väl ändå dö.
Jag måste få leva.
Jag måste ut och bort!
Jag måste på fler konserter och loosa my mind.
Freaka out helt.
Strunta i allt annat.
Bara hoppa, skrika och sjunga.
Som att mitt liv hängde på det.

Min resa till farmor, farfar och tre små kusiner var delvis rolig men mest bara tråkig och dryg. Jag har skrikit åt kusiner som aldrig lyssnat, kittlats, sovit, vaknat, sovit, vaknat och lyckats sova till tolv typ varje dag. Det var bara två dagar som kunde spenderas på stranden, så jag har knappt blivit brun alls och vattnet var iskallt så jag badade inte. Jag byggde ett sandslott men det rasade och jag hostar fortfarande.
Men det var rätt mysigt. Men hade jag varit kvar en dag till hade jag blivit galen. Vi delade bil med en kusin. Det gick förvånadsvärt bra.

Det är konstigt, men jag saknar alltid Beatles när jag är borta. De är som att de är kvar här hemma.

Nu ska jag gå och dö tillsammans med det jävla kubspelet som aldrig vill bli utklarat.

Imorgon åker jag till mitt landställe och blir borta till på fredagen. Sedan är jag hemma hela lördagen och åker sedan iväg till sälen i typ en vecka. Min mamma och lillasyster ska orientera och jag ska tydligen med. Men jag har en kompis och dalmål att roa mig med.
Hon fyller år där, så jag ska ordna världens fest åt henne.
Hon fyller byxmyndig! Woho!

Innan fredagen ska jag ha hunnit bada minst två gånger och blivit såpass brun att mitt Peace & Love-band ger i alla fall en liten rand på armen.
Jag bryr mig inte om hur mycket jag hostar. Vilket jag fortfarande gör. Jag struntar dock i att göra det eftersom jag inte orkar. Det gör ont i ryggen och i bröstkorgen.
Jag har dock aldrig badat här hemma, vilket inte känns bra alls. Det måste jag göra. Även om det blir när det är iskallt ute.

Jag vill se Mando igen.
Nej, jag måste se Mando igen.
Jag saknar min fina Björn.

Idag är det två veckor sedan jag såg Mando.
14 dagar.
Två hela veckor.
Jag måste se dem igen!

Jag vill gärna komma på nån bra ide till the photo challenge också, men det gör jag såklart inte.

Jag har superultramegatråkigt. Idag var typ alla iväg och badade och jag satt här och hostade.
Jag orkar inte hosta mer. Jag har hostasts sönder. Min kropp orkar inte mer. Jag får jätteont i bröstkorgen och ryggen och magen så fort jag börjar.
Klag, klag, klag.
Jag kanske ska se film med några vänner och en lillasyster idag. Men jag vet inte om jag har lust.
Snart åker jag till mitt landställe. Då ska jag förhoppningsvis vara frisk och ligga på stranden och bli brun.
Och bada!

Detta inlägg får avslutas med en bild från två veckor sedan.


Det är helt omöjligt att få skarpa bilder.
Jag tror jag fick två.
Men de delar mikrofon. Det är hett.

Over and out.

Nu måste jag försöka sova fast jag är pigg.
Jag orkar inte bråka om nån blir sur.
Jag har inte känt sommarlov än.

Idag vill jag ha någon att sitta ute i min hammock och prata med.
Nån som inte dömer mig.
Inte för att någon speciell gör det.
Men det känns som att alla dömer mig innan de känner mig.
Jag dömmer mig själv.
Jag vet inte om jag är den jag är.
Jag vet flera som inte är de de är.
Jag stör mig jättemycket på de personerna.
Och jag är likadan.

Jag måste få se mando och min älskade Björn igen.
Jag har abstinens.
Jag måste ha mer, mer, mer!
Imorgon ska jag hämta Down In The Past-DVDn och göra mina abstiensbesvär tusen gånger värre av en svettig Björn utan tröja.

Thank you and good night.

OM DU VILL HA MIG NU KAN DU FÅ MIG SÅ LÄTT
Peace & Love-flasbacks. Han sjöng den. Det var jättevackert.
Den och Det är så jag säger det.

Björn är också jättevacker.
Ochrasy är mitt knark.

Det där är Ochrasy.

Låt mig vakna upp till John Lennon
spelades på en gitarr
på kanten av min säng
iklädd endast underkläder
med håret i ögonen
och bara min

Jag tror att jag har sett alla klipp på Long Before Rock'n'Roll tusen gånger.
För jag fullkomligt älskar när de delar mikrofon.

Kolla hur högt Gustaf hoppar på 0:34.
Kolla vad svettig Björn är.

Jag vill ha din ryggrad här
Fäst den i mig
Jag är alltid tryggast när
du är en liten bit ifrån
en rörelse i ögonvrån


Så Kent.
Mycket bra.

Idag har jag faktiskt umgåtts. Vi lade pussel. 200 bitar.
Det var trevligt, för det var länge sedan jag umgicks med någon.
Jag var på vårdcentralen och fick reda på att jag inte har lunginflammation utan istället skulle köpa en hostmedicin.
Nu har jag kramp i bröstkorgen.

Sen firade jag Ringo med att baka en tigerkaka och äta den när jag tittade på Anthology.
Beatles kommer alltid vara bäst. För alltid. I min och allas hjärtan, vare sig ni vill det eller inte.
Jag åt bullar också.
Och glass.
Då mådde jag dåligt och hatade det.
Sen åt jag ost för jag var sur på mig själv för att jag mådde dåligt.
Då mådde jag ännu sämre.

Då fick musiken rädda mig som den alltid gör.

Mina naglar börjar bli långa.
Snart går de av.
Om jag inte hade glasögon hade jag haft solglasögon.
Om det inte var farlig skulle jag röka.
För det ser coolt ut.
Faktiskt.
Man ska inte säga det, för det förpesar lungorna.
Men det ser jäkligt coolt ut.
Vad cool jag är som säger jäkligt.
Det finns människor som är mycket coolare än jag och jag vågar inte prata med dem.
Fast vi har saker gemensamt.
Jag vill ha en Bob. Han är fin.
Och cool.
Han har glasögon och röker och spelar gitarr. Och skriver underbara texter.
Jag älskar den mannen.

Han har jättelånga naglar.

Folk är för ledsna och deprimerade och negativa.
Jorden kommer gå under.
Vi måste bli glada och lyckliga!
Spela musik.
Dansa, skratta, kramas och hoppa.
Inget cuttande, gråtande eller dödande.
Nej, nej.

Ibland är jag helt övertygad om att jag kommer dö i bröstcancer.
Jag vet inte varför, men jag har vissa tillfällen då jag är helt säker på att det är så jag kommer dö.
När jag är typ 40.

Jag kanske bara önskar att jag var Linda.
Och hade Paul.



Maybe I'm amazed of the way I really need you.

Jag hostar, äter, hostar, hostar och hostar.
Jag känner mig som när jag hade lunginflammation förre året, men jag vill inte gå till farbror doktorn och få det fastställt.
Istället skall jag tvinga mig själv att bli frisk.
Imorgon helst.
Min sommar är ingen sommar än. Jag har inte badat, varit sjuk två gånger och bara fått tre myggbett.
Okej, det är min sommar.
Men ingen idealsommar.
Nu ligger det lungor på mitt tangentbord.

Björn Dixgård.
Vad har du gjort med mig?

A lot of money, that's what I want.

Sex någon?

Jag hostar upp mina lungor.
Egentligen borde jag duscha, men jag är konstig. Jag kan inte duscha när jag är ensam hemma. Jag måste typ känna att jag måste finnas där och se vad som händer i huset. Svara i telefonen om den ringer och öppna dörren om någon vill in. Det händer ändå aldrig något, men jag vill inte vara inlåst i badrummet när hela huset är tomt och kan lika gärna brinna upp.

Jag är knäpp, jag vet det.
Jag kan inte spola i toaletten förrän precis innan jag ska gå ut heller.
Jag håller alltid en hand på magen när jag borstar tänderna.
Jag lägger mina kläder i den ordningen jag ska sätta på mig dem.
Jag ställer shampot i den ordningen jag ska använda det.
Nu förlorar jag alla läsare.