Jag hostar upp mina lungor.
Egentligen borde jag duscha, men jag är konstig. Jag kan inte duscha när jag är ensam hemma. Jag måste typ känna att jag måste finnas där och se vad som händer i huset. Svara i telefonen om den ringer och öppna dörren om någon vill in. Det händer ändå aldrig något, men jag vill inte vara inlåst i badrummet när hela huset är tomt och kan lika gärna brinna upp.

Jag är knäpp, jag vet det.
Jag kan inte spola i toaletten förrän precis innan jag ska gå ut heller.
Jag håller alltid en hand på magen när jag borstar tänderna.
Jag lägger mina kläder i den ordningen jag ska sätta på mig dem.
Jag ställer shampot i den ordningen jag ska använda det.
Nu förlorar jag alla läsare.