Den nionde december hände något väldigt speciellt. Min kära mor kom hem med en Barbiechokladkalander åt mig. Jag kunde inte blivit lyckligare och åt varsamt upp de nio chokladbitarna jag missat. Lät mina smaklökar skrika av förtjusning.

Det har nu gått 15 dagar av december, men jag har endast ätit 13 chokladbitar av himmelriket. Ni kanske undrar hur detta är möjligt? Sparar jag på dem för att få fler på julafton eller har jag helt enkelt tröttnat på chokladen?
Nej, mina vänner, det absolut värsta har hänt. Vi har en chokladtjuv i familjen. Alla säger sig vara oskyldiga, men ingen har de ett speciellt bra motiv.

Jag kommer hem efter att ha suttit 40 minuter på bussen och längtat efter min chokladbit nummer 15 (dagen innan var den också borta, men jag antog att jag varit glömsk och att jag faktiskt ätit den själv). Jag kliver in genom dörren och styr direkt mina steg mot kylskåpet och börjar det långa letandet på lucka 15.
När jag till slut hittat den, öppnad, börjar allting snurra. Jag försöker greppa någonting för att hålla balansen, men når bara ketchupflaskan. Jag faller mot marken och allting blir svart.
Jag vaknar en kvart senare av att min lillasyster står och fläktar mig med en solfjäder. Min hand tar direkt tag i hennes krage och jag drar ner henne mot mig.
"Var är min choklad?" skriker jag så hotfullt jag kan och stirrar henne mordiskt i ögonen. Hon ser förskräckt på mig och rycker på axlarna.
Jag tar mig upp på fötter, greppar chokladkalendern och sticker den framför näsan på henne.
"Jag åt upp hela min igår, varför skulle jag äta din?" säger hon och lämnar rummet.

Min far kommer hem och finner mig sittandes vid köksbordet, gråtandes över min chokladkalender. Chokladen är salt och den vackra rosa färgen har spätts ut av mina tårar.
"Har du tagit min choklad..?" frågar jag förtvivlat.
"Gissa tre gånger" säger min fader och lämnar även han rummet.

Till slut kommer min mamma hem och jag möter henne i dörröppningen.
"Ge tillbaka min choklad!" skriker jag och kastar den blöta kalendern på henne.
"Jag har inte tagit chokladen, jag köpte ju kalendern åt dig" säger hon och puttar till mig. Jag faller till golvet och svimmar.

Alltså, alla tre har motiv, mer eller mindre starka. Vi antar att jag inte fått en plötslig minnesförlust och faktiskt ätit upp de två saknade chokladbitarna, utan att jag har en TJUV i familjen!

Min lillasyster: har ätit upp hela sin egen kalender i förväg och är avundsjuk på mig, samt chokladsugen. Skulle dock kunna vara trött på choklad efter att ha ätit ungefär 12 stycken på en och samma gång.
Misstänktfaktor: 3/5

Pappa: nekar aldrig fullt att han inte ätit upp dem, utan ber mig bara att gissa.
Misstänkfaktor: 4/5


Mamma: har faktiskt en poäng i att det, trots allt, är hon som köpt kalender. Bara djävulen själv skulle då stjäla av mig. Dock kan hon se det som att hon betalat kalendern, och därför också chokladen. Alternativt sömngång.
Misstänktfaktor: 1/5


Vad får vi då ut av detta?
Jo, jag är väldigt chokladsugen, min pappa har mest troligt ätit upp chokladen och jag borde fan bli Ture Sventon, så detektivig som jag är.
Ska nu rigga upp en kamera i kylskåpet, samt köpa ett fingeravtryckskit. Imorgon skall tjuven in!