Jag får panik när mitt liv blir rutiner.
När varje dag upprepas. Jag vet exakt vad som kommer hända och vad som inte kommer hända.
Allt är planerat in i minsta detalj utan att jag haft någonting att säga till om det. Jag tror att andra skor hjälper, men nej, det gör det inte. Istället skiter jag i allt mitt skoljobb och försöker hitta något nytt att göra. Något jag aldrig gjort förut, men här sitter jag, bland röda hus med vita knutar och skog vart jag än tittar. 
Jag vill så gärna bort, hitta något nytt. Göra något dratiskt och annorlunda, men det känns minst sagt omöjligt bland alla söndagsklippta gräsmattor.