Idag har jag varit lite sjuk, det vill säga jag har varit less, haft ganska ont i huvudet och haft ett stort behov av att få sova. Jag har pratat med min älskade Ida i flera flera timmar och det tyckte jag om för jag tycker om Ida, Idas röst, Idas skratt och att jag alltid får ut något av att prata med henne för att hon är bäst. Dock känns det som att jag har feber nu och jag tror att hon smittade mig, för hon har svininfluensan (eller svinis som vi coola kids säger). Det är synd om henne för att hon har zvinizzzz.
För övrigt är det en vecka kvar tills jag ska se Lars Winnerbäck, tio dagar tills jag fyller år (förväntar mig ett grattis från ALLA) och ytterligare några äckeldagar till fram till jul. Jag gillar inte julen för julen är tråkig. Jag vill bara ha jul för att få lov och då ska min älsklingpälsklingIdis komma hit och vi ska spela sims och prata hela natten.
Jag längtar först till att få se Lasse, för det är närmast. Konserter behövs när det är vinter och blämörkt. Jag älskar inte Lasse lika mycket som jag gjorde förut, men jag tycker väldigt mycket om honom. Hans texter är kick-ass och hans låtar gör mig lugn, fast hans nya skiva är inte så bra. Det är för mycket synth.
Mina två favoritlåtar är i alla fall Bussen från stan och Tidvis. Han brukar inte spela någon av dem, men det blir fint ändå.
Jag är ingen typisk Lasse-fjortis som ritar ankare på armen och gråter genom hela konserten, men när jag såg honom i år på Peace & Love, hans akustiska spelning så grät jag faktiskt. Jag missade typ halva för att jag virrade runt i försök att hitta en ingång, men när jag kom dit spelade han Ingen Soldat och då började jag bara gråta för att det rörde mig mer än vad jag trodde. Jag hoppas att han spelar Söndermarken.