Kan det inte bli natt snart för då är ensamheten inte lika ensam och tydlig.

Godstågen fortsätter att åka förbi tre gånger i timmen och jag vill bara hoppa på dem för att komma någonstans.
Men jag skulle sluta någonstans i Finland med en massa virke så det skulle inte vara så lyckat det heller.
Jag hatar den här byn. Jag hatar den. Jag hatar bussarna som inte går (fast vart skulle jag åka) och jag hatar det jävla mörkret som alltid verkar finnas här. Jag hatar skogen som är överallt och alla skvallrande tanter som planterar blommor och bakar pajer.  Jag hatar alla barnfamiljer och jag hatar grusvägarna som bara leder ännu längre in i ingenstans.
Inte ens jag kan hålla mig själv sällskap längre.
(Lät kinky som fan...)