We've got a city to love


Vissa dagar är sömn allt jag förstår mig på,
men de flesta nätter känns det så onödigt.

Det är här tiden jag letar efter finns, när man inte får göra ett ljud ifrån sig eller ser handen framför sig.
I dödstystnaden finner jag inspirationen och får höra mina tankar ordentligt.
Drömmer mig bort till bättre tider, eller något annat misärartat vackert istället för att leva i nuet och ta tag i mitt liv, det lämnar jag åt dagsljuset.
Att göra-listan växer sig större ju mer avstånd jag tar från den men jag orkar faktiskt inte bry mig, för det finns så många vackra saker att se.
De kanske inte finns rakt framför mig och jag kanske inte kan ta på dem just nu, men det finns en tid för allt.
Det kommer.

Bring on the groove

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0