I don't believe in magic och den svarta katten hoppar ur buskaget ner från häxans axel. En spänning skapas mellan fyra ögon. Två lysande gula, två gröna. Katten är kolsvart och paralyserad. Det är något mellan dem, som om katten suttit och väntat. Den har aldrig setts till förut. Känslan är inte ond, den vill inget illa. Den är bestämd. Ingen blinkar, ingen rör sig på flera sekunder.
Men så plötligt får katten liv, kanske vid ett cymbalslag, och springer över vägen och med en blick över axeln är den försvunnen. Upp i luften på häxans kvast och the dream is over

En av världens vackraste låtar av en av världens vackraste genier.

Är så himla trött, arg och ledsen på mänsligheten. På hur ond, samvetslös och blind människan är. På hur skruvad världen blivit att jag har inte kan göra någonting utan att ha dåligt samvete eller skada något. På hur vissa lägger all sin energi på att försöka göra världen bättre när resten bara sitter där, äter sitt bacon och kör sina bilar. På hur jag tappat all min ork att vilja förändra för att det händer ju ingenting och jag kan inte sova för jag är så stressad och jag ser alla bilder i huvudet på grisar som tappas på blod genom halsen när de fortfarande är vid medvetande. Hur de kämpar och skriker för att komma loss från upphängningsanordningen i taket tills de tillslut faller ner och dör utav dödsryckningar på det hårda betonggolvet.
Jag vill inte ha gett upp, men jag har blivit en sån som inte blir vegan för att jag inte orkar. För att det skulle bli för jobbigt. Jag hatar mig själv för att jag blivit så. Jag hatar världen för att man ska behöva känna att det är jobbigt att bli det, för kött är standard och det är fan överallt.


Jag hittade den här videon från Paul idag och kom till slutsatserna 1) jag är glad att jag är vegetarian 2) jag borde bli vegan 3) jag älskar Paul.

Måste kanske skriva att det är väldigt starka och hemska, hemska bilder och videoklipp i videon fast egentligen vill jag inte skriva det, för jag vill att alla ska se.

Jag är inte en vegetarian som tjatar på folk att sluta äta kött, men jag vill att folk ska veta vad de äter och sedan göra sitt val.

Idag är ingen vanlig dag för idag är det den 25e februari och det är Georges födelsedag!





Underbara underbara bäst-i-världen-George

Jag känner mig så himla ensam.
Ensam, rutinmässig och punktlös. Jag behöver något mer än min egen existens. Jag behöver göra mer än att bara vara.
Nervtrådarna i min kropp letar sig sakta men säkert ner i sängen, ut i väggarna och jag växer fast här, i ett träd av tankar och drömmar om vad jag skulle kunna göra egentligen.
Det är en hemsk känsla att vara fast någonstans, att inte kunna ta sig bort och till slut tappa orken på att det kommer att hända. Att bara vänta på att något kommer. Gör ingenting för att få tiden att gå. Har det redan gått två veckor? Två månader?
Fyra. Jävla. År.


Inatt saknar jag min älskade, älskade Ida så mycket att jag hade cyklat till Östersund ifall det inte hade inneburit att jag skulle utsätta mig själv för livshotande köldskador.