Idag besökte jag ett dagis för att se skillnaden mellan hur personalen behandlade killarna och hur de behandlade tjejerna. Precis som jag väntade mig så var det inget roligt resultat, men det tänker jag inte skriva om.
På dagiset fanns det tre skrikiga killar som pratade om sina Star Wars-spel, men det fanns en annan liten pojke som var det sötaste jag någonsin sett. Jag ville ta med honom hem.
Han hade axellångt blont hår, en glugg mellan framtänderna, en Led Zeppelin-tröja och hette Dorian!  Vid matbordet satt han helt tyst på kortsidan medan de andra killarna skrek åt oss alla olika tv-spel de hade hemma. När alla ätit klart utom han och två andra så gick han fram till mig, stod där ett tag, och sedan sa han:
"Vet du? Jag har en låtsaskniv hemma" och sedan högg han sig själv i magen. Han gick tillbaka till sin plats vid bordet och tryckte på en knapp på sin tinning så han somnade. När han tryckte på den igen vaknade han. Han gjorde det ett tag samtidigt som han pratade med sig själv. Han brydde sig inte om att ingen tittade på honom, han försökte inte få uppmärkamhet eller vara rolig. När han vaknade för sista gången hade han förvandlats till en robot och tog bort sin disk som en med hjälp av ljudeffekter. Och han log hela, hela tiden.
Han var det sötaste barnet jag någonsin sett, som tagen ur ett 70-talskollektiv. Jag vill träffa honom igen.