Jarlen av Ross
Åh, detta arma land som knappt törs kännas vid sig självt!
Vår mor kan ingen kalla det, det är vår grav.
Där ingen längre ler, utom de blinda som inget vet.
Där ingen längre lyssnar till skrik och stönanden.
Där vild förtvivlan är vardagskänsla.
Ingen frågar längre vem en begravningsklocka ringer för.
Man vissnar före blomman i sin hatt.
Man dör innan man sjuknar.
Vår mor kan ingen kalla det, det är vår grav.
Där ingen längre ler, utom de blinda som inget vet.
Där ingen längre lyssnar till skrik och stönanden.
Där vild förtvivlan är vardagskänsla.
Ingen frågar längre vem en begravningsklocka ringer för.
Man vissnar före blomman i sin hatt.
Man dör innan man sjuknar.
Bring on the groove
Trackback
