There most be some kind of way out of here

Är så less på alla ytliga jävla fittmänniskor i den här egoistiska penga- och uppmärksamhetskåta värld som man tvingas anpassa sig till vare sig man vill eller inte. Skiter i att det finns fina själar i något hörn av den, för majoriteten är så jävla inskränkta och själviska att jag blir rädd och rädslan bara växer sig större i bröstet för var dag som går.
Kalla mig pessimistisk, men det finns ingen plats för omtanke och kärlek längre.
Det är ett krig som pågår och jag måste vinna det för att klara mig, även om det innebär att jag ska leva efter det som jag hatar.
För jag hatar det i djupet av mitt hjärta, med varje andetag jag tar.

Bring on the groove

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0