In that day there's a moment when it all goes all your way

Sista timmen på mitt allra sista sportlov. Jag har varit hos min Ida hela veckan och bland det värsta som finns är att komma hem till tråkiga mörka Umeå efter att ha spenderat tid med henne. Spelar ingen roll var vi är men var som helst är hemma med henne och nu är jag hemma men inte hemma. Jag saknar henne redan så in i helvete. Min buskkvinna!
Vi var på Boda Borg och jag har ont i hela kroppen.
Imorgon börjar skolan igen. Vanlig skola. Jag har inte haft en vanlig skola på över en månad och jag vill inte tillbaka till rutinerna igen för jag hatar dem, men nu har jag verkligen studenten att se fram emot. Det är inte lång tid kvar nu. Tre månader ganska exakt. Kan inte förklara hur jävla skönt det känns.
Och 1a april får jag se Håkan. Det kan jag också se fram emot. Det behövs.

Här är den enda bilden jag tagit under min visit hos Ida:

Vi drack en drink som hette Hulken. Den var grön och god.

Ja, slut på detta inlägg. Det var tråkigt.
Är fortfarande kär i The Tallest Man on Earth och känner mig ensammast i hela världen.

Bring on the groove

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0