Fast jag skulle vilja vara lite glad i alla fall

Tänker att det är väl såhär liver fungerar. Att längta efter det man inte har, att vilja något annat. Att aldrig vara nöjd.
Framåtsträvan är väl allt annat än dåligt - men att vara missnöjd utan att göra ett skit åt saken beror på nåt annat.
Lathet, trötthet, rädsla vad fan vet jag.
Men vad fan har man att leva för om man är nöjd med tillvaron? Utan mål, planer eller att sakna något.
Då kan man väl lika gärna dö.

Förklarar väl ganska bra min sinnesstämning.
Imorgon ska jag i alla fall på Disneymaskerad och jag ska vara Esmeralda.

Bring on the groove

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0