Ajpijajioooooooo ajpijajieeeeee
Nästa gång jag klipper mig ska jag klippa mig som Søren i Aqua.
Gazing at people, some hand in hand
Idag besökte jag ett dagis för att se skillnaden mellan hur personalen behandlade killarna och hur de behandlade tjejerna. Precis som jag väntade mig så var det inget roligt resultat, men det tänker jag inte skriva om.
På dagiset fanns det tre skrikiga killar som pratade om sina Star Wars-spel, men det fanns en annan liten pojke som var det sötaste jag någonsin sett. Jag ville ta med honom hem.
Han hade axellångt blont hår, en glugg mellan framtänderna, en Led Zeppelin-tröja och hette Dorian! Vid matbordet satt han helt tyst på kortsidan medan de andra killarna skrek åt oss alla olika tv-spel de hade hemma. När alla ätit klart utom han och två andra så gick han fram till mig, stod där ett tag, och sedan sa han:
"Vet du? Jag har en låtsaskniv hemma" och sedan högg han sig själv i magen. Han gick tillbaka till sin plats vid bordet och tryckte på en knapp på sin tinning så han somnade. När han tryckte på den igen vaknade han. Han gjorde det ett tag samtidigt som han pratade med sig själv. Han brydde sig inte om att ingen tittade på honom, han försökte inte få uppmärkamhet eller vara rolig. När han vaknade för sista gången hade han förvandlats till en robot och tog bort sin disk som en med hjälp av ljudeffekter. Och han log hela, hela tiden.
Han var det sötaste barnet jag någonsin sett, som tagen ur ett 70-talskollektiv. Jag vill träffa honom igen.
På dagiset fanns det tre skrikiga killar som pratade om sina Star Wars-spel, men det fanns en annan liten pojke som var det sötaste jag någonsin sett. Jag ville ta med honom hem.
Han hade axellångt blont hår, en glugg mellan framtänderna, en Led Zeppelin-tröja och hette Dorian! Vid matbordet satt han helt tyst på kortsidan medan de andra killarna skrek åt oss alla olika tv-spel de hade hemma. När alla ätit klart utom han och två andra så gick han fram till mig, stod där ett tag, och sedan sa han:
"Vet du? Jag har en låtsaskniv hemma" och sedan högg han sig själv i magen. Han gick tillbaka till sin plats vid bordet och tryckte på en knapp på sin tinning så han somnade. När han tryckte på den igen vaknade han. Han gjorde det ett tag samtidigt som han pratade med sig själv. Han brydde sig inte om att ingen tittade på honom, han försökte inte få uppmärkamhet eller vara rolig. När han vaknade för sista gången hade han förvandlats till en robot och tog bort sin disk som en med hjälp av ljudeffekter. Och han log hela, hela tiden.
Han var det sötaste barnet jag någonsin sett, som tagen ur ett 70-talskollektiv. Jag vill träffa honom igen.
I can't tell you how I feel, my heart is like a wheel
Istället för att göra mina läxor ser jag på livevideor med Paul och inser att jag kommer avlida ifall han spelar Let Me Roll It eller Calico Skies.
Herre min gud, hur ska jag klara av detta?
Paul. McCartney. Min gud, min man sedan nästan 6 år tillbaka. Han har varit med och format praktiskt taget hela mitt liv och jag har bara älskat honom mer för varje minut som gått sedan jag såg honom i A Hard Days Night en augustidag 2004. Han var min första favorit i Beatles. Han spelade på Ullevi bara två månader innan jag upptäckte dem och det krossade mitt hjärta att jag inte upptäckt dem tidigare och fått se honom.
Sedan dess har min dröm varit att få se honom, men det har alltid legat så långt borta. Känts som en önskedröm, med bara någon procents chans att slå in.
När jag år 2005 var i London så spelade han i Hyde Park. Jag fick reda på det dagen innan och inga biljetter hade köpts, men jag stod där utanför. Balanserade på ett staket för att få se en skymt av honom på en bildskärm mellan de höga träden och jag hörde honom spela Sgt. Peppers tillsammans med U2. Jag minns hur stort det var, hur benen var nära på att vika sig under mig när jag hörde hans röst efter ett års konstant lyssnande på den från min LP-högtalare.
Och nu när jag faktiskt ska få se honom, 100%, även denna gång i Hyde Park, vet jag inte vad jag ska tänka. Vad jag ska göra. Hur ska jag lyckas uppleva det nog mycket? Hur ska jag lyckas ta in det? Hur ska jag klara av att se min första stora kärlek, min räddare, min hjälte några meter ifrån mig. Se hans ögon och det där kroppspråket som jag sett på så ofantligt många timmars klipp. Jag klarade knappt av att höra hans röst (jag har inte ens lyckats förstå att det verkligen var han bakom de där träden). Hur ska jag klara av att se honom livs levande framför mig?
Det här är för stort för att beskriva. Det finns inget sätt för mig att uttrycka hur mycket jag har längtat efter detta, hur mycket Paul betyder för mig, hur jag knappt kan andas så fort jag tänker på det.
Herre min gud, hur ska jag klara av detta?
Paul. McCartney. Min gud, min man sedan nästan 6 år tillbaka. Han har varit med och format praktiskt taget hela mitt liv och jag har bara älskat honom mer för varje minut som gått sedan jag såg honom i A Hard Days Night en augustidag 2004. Han var min första favorit i Beatles. Han spelade på Ullevi bara två månader innan jag upptäckte dem och det krossade mitt hjärta att jag inte upptäckt dem tidigare och fått se honom.
Sedan dess har min dröm varit att få se honom, men det har alltid legat så långt borta. Känts som en önskedröm, med bara någon procents chans att slå in.
När jag år 2005 var i London så spelade han i Hyde Park. Jag fick reda på det dagen innan och inga biljetter hade köpts, men jag stod där utanför. Balanserade på ett staket för att få se en skymt av honom på en bildskärm mellan de höga träden och jag hörde honom spela Sgt. Peppers tillsammans med U2. Jag minns hur stort det var, hur benen var nära på att vika sig under mig när jag hörde hans röst efter ett års konstant lyssnande på den från min LP-högtalare.
Och nu när jag faktiskt ska få se honom, 100%, även denna gång i Hyde Park, vet jag inte vad jag ska tänka. Vad jag ska göra. Hur ska jag lyckas uppleva det nog mycket? Hur ska jag lyckas ta in det? Hur ska jag klara av att se min första stora kärlek, min räddare, min hjälte några meter ifrån mig. Se hans ögon och det där kroppspråket som jag sett på så ofantligt många timmars klipp. Jag klarade knappt av att höra hans röst (jag har inte ens lyckats förstå att det verkligen var han bakom de där träden). Hur ska jag klara av att se honom livs levande framför mig?
Det här är för stort för att beskriva. Det finns inget sätt för mig att uttrycka hur mycket jag har längtat efter detta, hur mycket Paul betyder för mig, hur jag knappt kan andas så fort jag tänker på det.
Jag vill så gärna förstå det.
Kiss me quick
Jag kan inte förstå varför tiden går så långsamt och allting känns så långt bort, och ändå hinner jag inte med hälften av alla de saker jag måste göra.
Konstant huvudvärk och mina ögon är pigga men min hjärna är trött. Borde sova men jag kan inte. Måste sova men jag orkar inte.
Har så himla mycket att göra men kan inte förmå mig att göra det.
Gör allt jag inte borde göra, som jag inte ens vill göra men det är det enda jag orkar göra för jag orkar inte göra någonting och jag har inte fått sova den här helgen heller.
Ska jag ha alla dessa oplanerade rutiner så kan de väl i alla fall vara användbara?
Konstant huvudvärk och mina ögon är pigga men min hjärna är trött. Borde sova men jag kan inte. Måste sova men jag orkar inte.
Har så himla mycket att göra men kan inte förmå mig att göra det.
Gör allt jag inte borde göra, som jag inte ens vill göra men det är det enda jag orkar göra för jag orkar inte göra någonting och jag har inte fått sova den här helgen heller.
Ska jag ha alla dessa oplanerade rutiner så kan de väl i alla fall vara användbara?
Ett år sedan
'
'
Var i Jönköping, var i Malmö, såg Bob.
Jag kan fortfarande inte förstå det, jag kan fortfarande inte lyssna på Lonesome Death of Hattie Carroll
Saknar det så jävla mycket. Jag saknar Bob. Det var de två bästa dagarna i mitt liv. So far.
Om 90 dagar ska jag se Paul. McCartney.
To seek the breast of darkness and be suckled by the night
Kan inte förklara med ord eller bild hur mycket jag älskar den här låten
Knarkar Simon and Garfunkel ikväll men gör inte läxan. Som livet ska vara!
Knarkar Simon and Garfunkel ikväll men gör inte läxan. Som livet ska vara!
And the countdown begins
96
Dans un café à Paris
Hej sötnosar!
Idag hittade jag världens sötaste och mysigaste rock!
Lite såhär ser den ut:
Den kommer passar perfekt i vintermörkret, tror ni inte det?
Vad har ni gjort idag?
Hello cuties! Today I found the worlds cutest and most cozy coat. It will look great in the middle of the dark winter, don't you think?
What have you done today?
Idag hittade jag världens sötaste och mysigaste rock!
Lite såhär ser den ut:
Den kommer passar perfekt i vintermörkret, tror ni inte det?
Vad har ni gjort idag?
Hello cuties! Today I found the worlds cutest and most cozy coat. It will look great in the middle of the dark winter, don't you think?
What have you done today?
Lifelong Passion
Äter CCC (Chocolate Chip Cookies, kom just på denna förkortning, så jävla coolt!)
TJA BLOGGEN!
Har haft ett ägigt lov hos min älskling Idispidis. Vi dansade, spelade sims, åkte slalom (jag ramlade tusenbiljarder gånger men det var kul anyway) och ferrade, det ägde! Hela veckan har jag satt ljus till en föreställning och sett den typ sju gånger och blivit så bajsigt trött på den och deras She Loves You att jag ville skada både de på scenen och mig själv. Nä skoja, men blev rätt less på hela föreställningen faktiskt. Men det ägde ändå för det blev snyggt och det var roligt och jag är LEDIG IMORGON!!! Då ska jag göra allt mitt skoljobb så jag blir bra igen och ska sluta skjuta upp allt hela tiden.
IMORGON SKA VI BESTÄLLA FLYG HOTELL OCH INTE MINST BILJETTER!!!
Till vad undrar ni? Varför skriver jag det med så stora bokstäver??? Ni ska få en bild som hjälper er på traven:
JAG SKA SE PAUL FUCKING MCCARTNEY I HYDE PARK!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Mina kära vänner, min största dröm i sex år ska den 27e juni gå i uppfyllelse och jag vet inte om jag överlever men jag kommer i alla fall dö 10000000% lycklig.
Paul. McCartney.
Det har varit besämt ett tag men jag har ännu inte förstått det,eeeeeeehehehhee kommer aldrig förstå det förresten. Det här är alldeles alldeles för stort MEN JAG HAR ALDRIG VARIT LYCKLIGARE DEN HÄR SOMMAREN KOMMER ÄGA ALLA ANDRA SOMMRAR I HELA UNIVERSUM!!!!!!!!!!!!
PAUL MCCARTNEY PAUL MCCARTNEY PAUL MCCARTNEY PAUL MCCARTNEY!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
PUNKT SLUT
HERRÅ BLOGGIZZZEN
Har haft ett ägigt lov hos min älskling Idispidis. Vi dansade, spelade sims, åkte slalom (jag ramlade tusenbiljarder gånger men det var kul anyway) och ferrade, det ägde! Hela veckan har jag satt ljus till en föreställning och sett den typ sju gånger och blivit så bajsigt trött på den och deras She Loves You att jag ville skada både de på scenen och mig själv. Nä skoja, men blev rätt less på hela föreställningen faktiskt. Men det ägde ändå för det blev snyggt och det var roligt och jag är LEDIG IMORGON!!! Då ska jag göra allt mitt skoljobb så jag blir bra igen och ska sluta skjuta upp allt hela tiden.
IMORGON SKA VI BESTÄLLA FLYG HOTELL OCH INTE MINST BILJETTER!!!
Till vad undrar ni? Varför skriver jag det med så stora bokstäver??? Ni ska få en bild som hjälper er på traven:
JAG SKA SE PAUL FUCKING MCCARTNEY I HYDE PARK!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Mina kära vänner, min största dröm i sex år ska den 27e juni gå i uppfyllelse och jag vet inte om jag överlever men jag kommer i alla fall dö 10000000% lycklig.
Paul. McCartney.
Det har varit besämt ett tag men jag har ännu inte förstått det,eeeeeeehehehhee kommer aldrig förstå det förresten. Det här är alldeles alldeles för stort MEN JAG HAR ALDRIG VARIT LYCKLIGARE DEN HÄR SOMMAREN KOMMER ÄGA ALLA ANDRA SOMMRAR I HELA UNIVERSUM!!!!!!!!!!!!
PAUL MCCARTNEY PAUL MCCARTNEY PAUL MCCARTNEY PAUL MCCARTNEY!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
PUNKT SLUT
HERRÅ BLOGGIZZZEN
