Oasis har splittrats, och jag vet ännu inte hur jag ska uttrycka mig.
Jag tänker inte skriva något långt minnesinlägg om dem och hur bra det var när jag såg dem i Globen och vad de betytt för mig.
Det känns bara så konstigt att inte få höra ett nytt album eller se dem live igen.
Ni får en video istället för ett långt minnesinlägg.
Från Globen 28/1 2009. För att jag var där, för att det var en av de bästa konserterna jag sett och för att det var så sjukt jävla mäktigt.

Jag är nog ganska så ledsen egentligen.

Skolan har börjat. Jag har hittills gått två dagar på mitt andra år och jag är redan trött, men jag sörjer inte. Det känns underbart att vara tillbaka. En mening jag aldrig trodde att jag skulle säga, men det är sant. I år ska jag läsa bland annat Psykologi, Kulturhistoria och Makt & Kön och min hjärna är redo att lagra allt.
Solen skiner fortfarande och himlen är fortfarande blå, som vilken sommardag som helst och trots att löven börjar gulna så cruisar jag my way through life.
I mitt fönster står en lila elefant och en burk med kulor. Min garderob har inte längre några kläder i sig, för alla ligger i en hög på golvet.
Nu skall jag ta mig ännu ett kallt, uppfriskande glas Pepsi och mina gåva till er är en låt av the one and only Donovan:

Peace out!

Det är sommarnätter (tidiga tisdagsmorgonar) som dessa som jag, med rätta medel, kan leva
när solen just gått upp och kastar ett speciellt ljus på gräsmattan och träden som bara en morgonsol kan
Ett sorts nytt ljus
En ny dag har tagit sin början och tröttheten har inte slagit mig än
istället står jag vid mitt fönster med The Doors i öronen och låter den rena och svala luften rensa mina dammiga lungor
Klockan är 05.51
Fjärilarna är vakna, mina ögon är röda och mina läppar är torra
min hals värker
Men snart kommer John Blund inflygandes genom min fönster, landar i min säng och bjuder in mig till drömmarnas land
Snart ska jag drömma något vackert, om eld och moln hoppas jag.
Imorgon planerar jag att spela trummor tills mina trumhinnor sprängs och mina armar ramlar av
så imorgon kommer vi tyvärr inte kunna höras, my friends.
Eller jag kommer i alla fall inte höra er.
Nu ska jag låta Ray Manzareks elorgel sakta vagga mig till sömns.

Månen är stor i natt
Bootlegs och tagningar fyller mina öron
någon har varit i mitt rum
det ligger nya kuddar i min säng
någon har rört mina magneter
någon har ätit av min gröt